Matte är alldeles lyrisk över snön och den kalla vintern. Jag förstår inte vad hon menar. Ska det inte vara så här? Jag älskar snön och vill helst vara ute och busa i den hela tiden. Det bara yr om mig när jag springer, sen skrattar matte åt mig när jag hoppar rakt ner i ett dike och försvinner hela jag. Det är skitkul. Celine hittar några konstiga bruna pellets när vi är ute på promenad, dem vill hon jättegärna äta upp men det får hon inte för matte.
Jag har också provat på att äta dom, fy tusan det var inte gott. Celine får behålla dom för sig själv om hon kommer åt. Det gäller att vara snabb. Det är jag när jag hittar grejer som jag vill äta upp. Matte säger att jag är duktig som kan vara lös hela tiden, det fattar jag inte heller. Jag har väl ingen lust att rymma heller. Vart skulle jag ta vägen. Nu ska vi fika och då kanske jag får en bit kaka. Kanske.

Taggar: